Match
1 - 2
Jungavallen, Jung
15 oktober 2017
11:00
Referat
Referat: Jung-Kvänum 10 IF - Toarpsalliansen
J/K10 - Toarpsalliansen 1-2
Tidig väckning, tidig frukost och samling i gryningen. Kul när man med tre minuter till godo är sist på plats. Taggade och förväntansfulla, men nervösa tjejer äntrade bilarna och det bär iväg.
På plats försvann våra farhågor om tråkig och vattensjuk fotbollsplan. Lite mjuk och tung-sprungen, visst, men kortklippt och med jämngrön matta överträffade den alla eventuella förväntningar man kunde ha på en naturgräsplan i mitten av oktober.
Så startar matchen. Vi börjar starkast och tar initiativet och skapar ett eller två lite halvfarliga lägen. Därefter äter sig J/K10 in och tar över matchbilden en stund. De orkar inte heller hålla pressen alltför länge utan utdelning och då kan vi passa på. Efter en snabb omställning tar Elin Å tag i bollen, ned mot höger hörnflagga, dribblar sig förbi två eller tre Kvänumsspelare och vräker in bollen framför mål. En av de våra kommer rusande vid bortre, men med en Kvänumsspelare framför sig som helt utan att kunna avvärja det, springer in i bollbanan och skarvar bollen in i mål. 0-1!
I andra halvlek är det återigen vi som startar starkast, även om J/K10 aldrig är ofarliga. Spelet böljar fram och tillbaka. Vi skapar några fina lägen, där Hanna kommer loss på kanten några gånger. Fina inlägg och även ett par egna avslut, tyvärr ingen belöning denna gång. J/K10 har en träff i utsida stolpe genom ett hårt skott utifrån sidan och lite senare ett innanför ramarna, som Becka kastar sig över och limmar.
Båda lagen börjar sedan krokna lite på den tunga planen och vi tappade lite i markeringarna en stund och lyckas inte få bort bollen i ett anfall. Då passade J/K10 på o sätter kvitteringen. Helt plötsligt är det inte vi, utan de som har platsen i div 3...
Men det är tjugo minuter kvar och tjejerna lägger in nästa växel. Här är det många som inser att det VISST finns krafter kvar när man tror att man är som tröttast... Nu tycker jag att vi tar över helt och spelet är sista kvarten på J/K:s planhalva för det mesta.
Vi skapar mängder av fina anfall, gång på gång. De resulterar dessvärre bara i inkast, gång på gång och matchen ser ut att gå J/K:s väg, då vi känner att tiden rinner ifrån oss.
Då. Då, som från ingenstans kommer en väl avvägd lobb - ganska långt utifrån.... MÅÅÅL! Målskytt; Elin Dahl. Vi visste inte om det var ett inlägg, vi trodde att den skulle gå över. Men den gick i mål!! Helt otroligt och plötsligt var platsen i trean vår igen.
Sista sju minuterna var det ett ställningskrig från vår sida och då parkerade tjejerna verkligen bussen, tog fram de sista krafterna de hade och krigade till slutsignalen gick. Den känslan, den pulsen, den glädjen...
Det blev ingen skumpa, de har ju inte åldern inne, men vi vaskade några flaskor alkoholfri cider över tjejerna i alla fall. De är värda all cred i världen. Inte bara de tjejer som var med idag, utan ALLA våra underbara tjejer i träningsgruppen! Vi har sett dem växa genom åren, men aldrig har de vuxit så mycket som under denna säsong. Nu väntar nya och roliga utmaningar i nästa division!
Publiksiffran var som vanligt hög när Toarp spelar, trots bortamatch 10 mil hemifrån (drygt 100), och jag tror att 75% bestod av er, tillresta och trogna supportrar. Tack för ert ovärderliga stöd!
Tack J/K10 för en jämn match och tack domaren för en stabil insats.
Forza Toarp!
@Toarpsalliansen
